Den där känslan av ovisshet, att inte veta vad man ska göra. Känslan av osäkerhet. Om det bara hade funnits någon slags känsla, någon hint, något att kunna urskilja - det hade underlättat något så otroligt mycket! 

Nu har man den där krypande känslan av att man gjort bort sig, valt fel val. Övertänker varje ord, steg, gest man har gjort. 

Jag bara sluter mig, är inte alls mig själv. Vet inte vad jag ska säga, vad jag ska göra. Blir helt stum, sluten - otroligt tråkig. 

Känner inte igen mig själv. Tvivlar så mycket på mig själv. 

Ångest laddat. 

Det här ger mig ångest.

Jag trodde verkligen, men jag vet inte vad jag trodde - eller tror för den delen.