När man inte vill - men det går ändå
Ni vet de här dagarna när man bara egentligen inte vill - bara dra töcket över huvudet, låtsas att man inte finns, skjuta upp allt. Skjuta upp allt hela dagn - glömma bort att man finns. 
   Det är en sån dag idag, jag har haft alldeles för många sånna dagar den senaste tiden. 
Jag vill flyta bort, glömma bort. Men jag vet inte vad jag vill glömma och flyta ifrån. Känner mig så otroligt orkes lös, värdelös, och helt bort glömd. 
 
Jag har försökt. Jag försöker. Men vissa dagar, finns det inget där - som skiner upp. 
Jag är inne på min 3 stor kopp med te, vilda äplen,kanel och ingefära. Man kan känna hur vilda och barbariska äpplena är, bästa smaken - friskt och fruktigt. Jag har tagit en kort cykeltur på 5km med Guldet, och sitter och föröker få min djup undersökning av vitaminer klar. 
 
Men ändå, kännslan av misslyckande finns ändå kvar. 
Jag har aldrig förstått varför -varför- jag nedvärderar mig så.